Svenskt NATO-medlemskap en solidaritetshandling (Ystads Allehanda 30/7)

Gudrun Schyman, Fi, tänker tillsammans med en del andra genomföra en manifestation på temat Nej till Nato den 9 augusti i Simrishamn.

Utvecklingen i vår omvärld är både allvarligare och mer svårförutsägbar än på länge. Fler människor är på flykt, vilket märks i Medelhavsregionen. I Syrien och Irak härjar jihadistkrigare utsända av IS. Och i norra Europa attackeras Ukraina samtidigt som läget inrikespolitiskt stadigt försämras i Ryssland.

Det säkerhetspolitiska läget har förändrats i grunden. Så även Sveriges försvarspolitiska förhållanden till andra. Från att ha varit ett land som dogmatiskt beskrev sig som neutralt har Sverige fördjupat sitt samarbete. Det finns en insikt om att säkerhet skapas tillsammans med andra.

Det handlar om ökat ansvarstagande inom FN, en tydlig solidaritetsförklaring, inte bara gentemot andra EU-länder utan särskilt gentemot våra grannar i Östersjöregionen. Även samarbetet med Nato har fördjupats och utvecklats med mer omfattande övningsverksamhet.

Det finns en bred politisk enighet från S till M att vi ska fortsätta sam­arbeta med Nato. Det är bra, men det finns goda skäl att se bortom detta. M är sedan länge för ett svenskt medlemskap. Det är därför glädjande att debatten nu är livligare än på många år. Detta märks också i den allmänna opinionen. Enligt nya siffror från SOM-institutet i Göteborg har stödet för svenskt Nato-medlemskap kraftigt ökat under de senaste åren, samtidigt som motståndet ligger kvar på ungefär oförändrad nivå. Det är endast Sverige och Finland i vårt när­område som valt allianslöshetens väg. Men det finns exempel på hur tiden kan stå still. Det finns vänsterkrafter som kritiserar samarbetet och glömmer bort att Nato i dag omfattar i praktiken alla tidigare Warszawapaktsstater, med undantag för Ryssland. När det var möjligt att fritt välja övergavs den tvångsmässiga gemenskapen till förmån för den frivilliga.

Bortom rysk propaganda finns det anledning att påminna om att Nato inte är en aggressiv allians riktad mot någon utan handlar om gemensamt försvar och delad säkerhet. Det är inte Nato som annekterar andra staters territorium eller som kommer med hot mot självständiga nationer i likhet med det som nu hänt Ukraina. De stater som gränsar mot Ryssland har sökt och beviljats Nato-medlemskap just för att värna sitt nationella oberoende. En svensk anslutning skulle också vara en solidaritetshandling med dessa länder som nu kunnat leva i mer än två år­tionden under frihet och självstyre.

Vid Natos högkvarter i Bryssel lyser den svenska flaggan med sin frånvaro.

Hans Wallmark (M)
Försvarspolitisk talesperson

Gustaf Göthberg
Internationell sekreterare, MUF