Tack till Sveriges veteraner!

Idag den 29 maj firas veterandagen. Det sker i en värld som är mer osäker än på länge. Den ryska aggressionen mot Ukraina utmanar säkerheten i vår del av världen, terrorism och radikalisering orsakar sönderfall i Mellanöstern och Nordafrika och gränskonflikter destabiliserar Ostasien. Därför är det viktigt att Sverige står upp för frihet, demokrati och respekt för mänskliga rättigheter.

Vi ska vara ett land som är beredda på att fortsätta stödja insatser där det behövs. Svenska soldater och andra företrädare är redan kända för viktiga insatser i bland annat Bosnien, Kosovo, Afghanistan och nu även i Mali. Alla de svenska män och kvinnor som riskerar sitt liv för att värna andras liv och säkerhet – de är värda all vår respekt.

Veterandagen firas för att ge de svenskar som gjort militära och civila bidrag i internationella insatser det erkännande de förtjänar. Veterandagen instiftades 2008 som en del i alliansregeringens arbete för att skapa en sammanhållen veteranpolitik. Den syftar till att tillförsäkra att de som skickas ut på utlandsmissioner förbereds ordentligt, men även att veteranerna tas om hand efter genomförd insats och att deras bidrag i fredens tjänst får uppskattning av samhället.

I den veteranutredning som alliansregeringen tillsatte, som presenterades 2014, finns förslag på hur stödet till veteranerna ytterligare kan stärkas. Det är viktigt att de förslagen nu blir verklighet. Det handlar till exempel om en mer aktiv uppföljning efter genomförd insats, förbättrat stöd till de anhöriga och att höja meritvärdet för de veteraner som varit på utlandmission. I riksdagen har vi dessutom pekat på behovet av ett särskilt veterancenter.

Svenska soldater befinner sig i Mali för att stödja FNs stabiliseringsinsats i landet. Kustbevakningen har skickat resurser till EUs insats för att rädda liv på Medelhavet och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap gör insatser i Nepal för att hjälpa till efter jordbävningen. Detta är bara några exempel på viktiga och breda svenska insatser som ständigt pågår.

Försvaret av Sverige handlar också om att kunna stå upp för de värden som utgör grunden för vårt samhälle på andra platser i världen. Det finns ingen motsättning mellan försvaret av Sverige och insatser utomlands. De svenska veteranerna gör insatser för fred och säkerhet, men de tar även med sig erfarenheter hem till Sverige som berikar vårt land. Vi är tacksamma för våra veteraners viktiga insatser och firar därför med stolthet veterandagen idag.

Anna Kinberg Batra, partiledare

Hans Wallmark, försvarpolitisk talesperson

Wallmark i Sydsvenskan 26 maj

Ska Sverige betraktas som en geografiskt friyta mellan Nato och Ryssland?
Och bidrar det i så fall till ökad eller minskad säkerhet? Idag debatteras denna viktiga fråga i Riksdagen.

Statsminister Stefan Löfven (S) väckte nyligen stor uppmärksamhet med ett försök till en säkerhetspolitisk linje när han förklarade att det finns en typ av tomrum mellan Nato och Ryssland.

Vid dagens interpellationer i riksdagen har jag ställt några frågor till Stefan Löfven kring hans säkerhetspolitiska linje, men han har valt att överlämna dem tillutrikesminister Margot Wallström (S).

Det centrala och anmärkningsvärda i Stefan Löfvens resonemang är att Sverige på något sätt skulle befinna sig mittemellanRyssland och Nato.

Enligt Stefan Löfven är orsaken till att Sverige inte ska gå med i Nato att det inte skulle tillföra någon säkerhet i närområdet. Som han ser det skulle ett Natomedlemskap tvärtom skapa mer osäkerhet. I en intervju förklarade Löfven: ”Det är bra att Sverige och Finland är alliansfria. Då har du två geografiska ytor fria.”

Men Sverige har redan ett omfattande och fördjupat samarbete med Nato. Och det beror på att säkerhet skapas tillsammans med andra. Av samma anledning har Sverige, även under Stefan Löfvens regering, valt att fördjupa utbytet med Nato genom bland annat olika övningar. Just nu pågår en stor internationell flygövning, Operation Arctic Challenge Exercise 15 (ACE 15), i de nordliga delarna av Sverige, Norge och Finland med över 100 plan och 3 600 man. Förutom Sverige, Norge och Finland deltar även Frankrike, Nederländerna, Schweiz, Storbritannien, Tyskland och USA.
Mellan den 5 och 17 juni ska den svenska försvarsmakten, i större omfattning än tidigare, delta i övningen Baltops i Östersjön där 17 olika nationer ingår. USA kommer med tungt flyg i form av B52.

Försvarsdepartementet förbereder ett värdlandsavtal med Nato som ytterligare underlättar möjligheten att ge och ta emot militärt stöd. Riksdagen ska ta ställning till ett lagförslag kring värdlandsavtalet under 2016. Den enda mer högljudda kritik mot den nuvarande utvecklingen kommer från enskilda riksdagsledamöter i det andra regeringspartiet, MP. Pikant, men inte avgörande.

Resonemanget om tvågeografiskt fria ytor är märkligt. Sverige finns redan med i ett större sammanhang. På vilket sätt skapas större osäkerhet i Östersjöområdet om Sverige och Finland efter egna beslut i respektive regering och riksdag gör självständiga säkerhetspolitiska vägval som kan innefatta Natomedlemskap?

Ingen kan väl på allvar mena att Sveriges val av säkerhetspolitiska lösningar ska avgöras av vad andra länder tänker om dem.

Sveriges regering och riksdag måste själva kunna definiera vad som ligger i landets intresse. I Finland är medlemskap i Nato en option, en möjlighet, även om det just nu inte finns någon riksdagsmajoritet för det. Dessutom har Finlands nya regering för avsikt att genomföra ännu en utredning av vad ett eventuellt Natomedlemskap kan betyda.

Stefan Löfven ser en fördel i att det finns så kallade fria geografiska ytor. Andra nationer med landgräns till dagens Ryssland som Norge, Estland, Lettland och Litauen har valt den säkerhet som ligger i ett Natomedlemskap, där medlemmarna skyddar varandra, om ett lands territorium attackeras är det samma sak som att andra länders territorium attackeras. Löfvens Sverige är allianslöst.

Kan den säkerhetspolitiska doktrin som statsministern ger uttryck för tolkas som en indirekt kritik mot länder som valt att inte stå fria? Eller är det så att några av Rysslands grannländer kan vara allianslösa och därmedfriamedan andra genom sitt Natomedlemskap kan bidra till Europas skydd och säkerhet?

Menar Löfven att till exempel Norge, Estland, Lettland och Litauen inte skulle bidra till Europas säkerhet?

Vad som behövs är en kunskaps- och faktabaserad debatt.

Hans Wallmark

En stark opposition för Ängelholms bästa (NST 23/5)

Treklövern ledareHösten 2014 bildade Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna tillsammans Treklövern. Idén är enkel: vi får mer politiskt inflytande och kan genomföra mer av den politik våra väljare röstat på om vi samarbetar. Det gäller särskilt i ett läge där politiken i Ängelholm präglas av ett oklart parlamentariskt läge och ett nytt styre som gjort icke-samarbete till politisk doktrin.

När vi nu ser tillbaka på de sju första månaderna med Treklövern kan det konstateras att denna idé var rätt. Genom att tillsammans diskutera, ge och ta, kompromissa och finna lösningar – grunderna i demokrati – har vi kunnat få igenom många av våra förslag och idéer.

Under vintern och våren har Treklövern till exempel skapat majoritet för att återuppta arbetet med det viktiga statsutvecklingsprojektet Stationsområdet. Vi har även fått igenom fyra konkreta förslag för bättre myndighetsutövning gentemot företag och enskilda ängelholmare samt en motion om ett giftfritt Ängelholm. Vi har kunnat stoppa dåligt genomarbetade ärenden med oklara konsekvenser och finansiering samt hindrat direkta inskränkningar av enskilda ängelholmares äganderätt.

Vi tänker dock inte nöja oss med det utan kommer arbeta vidare för Ängelholms bästa. I en demokrati behövs en aktiv opposition. Under mandatperioden kommer vi därför möta väljarna för att diskutera viktiga frågor av olika slag. I dag, lördag, finns Treklövern gemensamt på Stortorget för att prata äldrepolitik med ängelholmarna. Omsorg när den behövs och livskvalitet för äldre i bredare bemärkelse är viktiga frågor som engagerar många. Här står Ängelholms kommun inför en rad utmaningar. Välkommen att bidra med dina förslag, synpunkter och erfarenheter.

Robin Holmberg (M)
oppositionsråd

Liss Böcker Sellgren (C)
gruppledare

Lennart Engström (KD)
gruppledare

Wallmark i Dagens Industri (7 maj)

Osäkerheten i Sveriges närområde är större än på mycket länge. Den säkerhetspolitiska situationen är både mer svårbedömd och mer komplex än tidigare. Försvarsuppgörelsen, som nyligen presenterades, är i detta läge ett viktigt steg i rätt riktning. Försvaret får nu goda möjligheter att stärka verksamheterna med höjd operativ förmåga i krigsförbanden, en förstärkning av Gotland och åtgärder för att säkerställa ubåtsjaktsförmågan.

Det är glädjande att Socialdemokraterna till slut gick på Moderaternas linje om resursökningar som är närmare dubbelt så stora som regeringens inledande bud. Bredden i uppgörelsen säkerställer också god genomförbarhet under kommande år.

Men det räcker inte. När världen förändras kräver det analys och att säkerhetspolitiken utvecklas, även när det gäller vårt lands säkerhetspolitiska samarbeten. Samtidigt som Sverige stärker försvaret nationellt behöver vi öka säkerheten genom fördjupade försvarssamarbeten med andra.

Därför behövs den utredning som partierna har enats om i försvarsuppgörelsen. En utredning bidrar till att fördjupa kunskapen om Nato och konsekvenserna av ett medlemskap. Ytterst medverkar vi till en bredare, mer relevant, kunskapsbaserad och initierad debatt om Nato.

Därför är vi oroade över de argument om Sveriges säkerhetspolitiska samarbeten som Stefan Löfven nyligen har gett uttryck för.

I en intervju (Sydsvenskan 30/4) befäster Löfven bilden av Socialdemokraternas försvars- och säkerhetspolitik som tillbakablickande och föråldrad, samtidigt som solidariteten med Sveriges baltiska grannländer helt lyser med sin frånvaro.

Men tiden står inte still. Och Sverige kan inte låsa sig i positioner och argumentation från förr. Lika lite på försvars- och säkerhetsområdet som i andra viktiga utmaningar som kräver nya svar.

Statsministern hävdar att ett svenskt Natomedlemskap inte skulle tillföra Sverige någon säkerhet och att Sverige och Finland ska förbli alliansfria för att ha fria geografiska ytor, eftersom det inte är bra om två militärallianser har direktkontakt. Ett oroväckande yttrande som väcker frågor om hur Stefan Löfven ser på dagens säkerhetspolitiska läge.

Under kalla kriget stod två ideologiskt tydligt definierade allianser mot varandra i form av Nato och Warszawapakten. I dag finns det bara en allians, Nato, som dessutom är ett mycket bredare samarbete än bara en militärallians. Ryssland har ett samarbete med Armenien, Vitryssland, Kazakstan, Kirgizistan och Tadzjikistan inom ramen för Collective Security Treaty Organization, CSTO.

Detta kan dock knappast jämföras med Warszawapakten. Därför är det direkt orimligt, att som Stefan Löfven, tala om att Sverige skulle stå mellan två militärallianser.

Att Sverige och Finland inte skulle kunna göra egna säkerhetspolitiska val, som kan innefatta Natomedlemskap, är inte godtagbart. Varför skulle ett annat land eller en militärallians ha överprövningsrätt över våra demokratiskt fattade beslut? Dessutom finns det redan direktkontakt mellan Nato och Ryssland. Såväl Polen och Norge som Estland, Lettland och Litauen, som alla är Natoländer, gränsar till Ryssland. Det handlar om våra grannländer där Sverige bör stå upp och visa solidaritet, inte likgiltighet.

Alla dessa länder har valt säkerheten i de kollektiva och gemensamma garantier som finns i Natomedlemskapet medan Sverige står allianslöst. Ska den säkerhetspolitiska doktrin som statsministern ger uttryck för tolkas som en indirekt kritik mot länder som har valt att inte stå geografiskt fria?

Eller är det så att några av Rysslands grannländer kan vara allianslösa och därmed geografiskt fria medan andra genom sitt Natomedlemskap kan bidra till Europas skydd och säkerhet?
Redan nu fördjupar Sverige och Finland sitt försvars- och säkerhetspolitiska samarbete till att inkludera mer än rent fredstida scenarion. Det utökade samarbetet påverkar rimligtvis den säkerhetspolitiska situationen i Sveriges närområde. Dock har den fördjupningen skett utan att ha föregåtts av någon fördjupad säkerhetspolitisk analys.

Konflikten i Ukraina visar att den ryska tröskeln för att använda militärt våld har sänkts och att Ryssland inte respekterar andra självständiga staters gränser. Det ryska övningsmönstret i Östersjön är mer offensivt än tidigare och den inrikespolitiska situationen i Ryssland är alltmer auktoritär och antivästlig. Det här måste även Stefan Löfven och regeringen dra relevanta slutsatser av.

Vägen framåt kräver såväl förstärkningar av den svenska försvarsförmågan som en saklig analys av hur vi bättre bygger säkerhet tillsammans med andra, där utredningen av vad ett svensk Natomedlemskap skulle innebära är en viktig del. Sverige behöver en säkerhets- och försvarspolitik som möter dagens och morgondagens utmaningar och som inte är låst av gårdagens föreställningar.

Anna Kinberg Batra, partiledare (M)
Hans Wallmark, försvarspolitisk talesperson (M)