Säkerhetspolitiskt debattinlägg i Sydsvenskan 1/1

En ny säkerhetspolitisk normalbild har etablerats i Sveriges närområde. Den är ett resultat av Rysslands aggression i Ukraina och ett mer offensivt övningsmönster i Östersjöområdet.

Den senaste tiden har medierna också kunnat rapportera om hur civilflyget i sin närhet har sett ryska plan i luften utan att de varit medvetna eller förvarnade om dess existens därför att transpondrarna varit avslagna.

Det finns inga rationella skäl att agera på det här viset. En allvarlig olycka riskerar att rycka allt närmare efter dessa återkommande tillbud. Försök till styrkeuppvisning skulle en förklaring kunna lyda. Ligistfasoner, en annan.

Men Ryssland använder även andra medel för att påverka länderna i Europa. Det handlar bland annat om att stödja partier som ligger nära den ryska regimen såsom gjorts med exempelvis franska Nationella Fronten. Putinregimen skruvar upp propagandakriget genom stora mediesatsningar i flera europeiska länder.

Det ryska agerandet är något som vi i Sverige och EU måste vara vaksamma på. Ryssland hoppas genom användandet av sin mjuka makt, när det gäller till exempel ekonomi, retorik och medier, kunna splittra ett enigt agerande från EU.

I Sverige kan vi se hur ett parti – Sverigedemokraterna – hänvisar till att Sverige inte borde överväga att gå med i Nato på grund av hur det skulle uppfattas i Moskva. Dessutom argumenterar SD emot EU:s associeringsavtal med länder i Rysslands närhet. Det var just Ukrainas närmande till EU som utlöste massdemonstrationerna på Majdantorget i Kiev för ett år sedan.

I början av 2015 startar arbetet med att ta fram ett nytt försvarsbeslut som riksdagen ska kunna ta ställning till någon gång i början av sommaren. Förhoppningsvis kan de satsningar och den inriktning som görs börja gälla från 1 januari 2016.

Ett nytt inriktningsbeslut ställer Sverige inför viktiga vägval när det gäller vårt framtida försvar. Dels är frågan hur vi kan hantera den nya säkerhetspolitiska normalbilden i vårt närområde, men frågan är även hur Sverige kan bidra till att möta mer okonventionella hot, som till exempel de terrorgrupper som svenska soldater ställs inför i insatsen i Mali efter årsskiftet.

Det finns idag en bred politisk enighet kring att det svenska försvaret ska stärkas. Alliansregeringen presenterade i april en rad förslag med satsningar på personal, modern materiel och mer övning. Försvarsberedningen ställde sig sedan bakom detta.

Vi måste nu se till att satsningar genomförs, men även fortsätta att anpassa försvaret efter det ständigt föränderliga säkerhetsläget i närområdet.

Vi moderater anser att en saklig utredning av vad ett Natomedlemskap skulle innebära för Sveriges del är en viktig pusselbit i den analysen. Den nya normalbilden och de slutsatser som ambassadör Tomas Bertelmans utredning kom fram till gör att tiden nu är mogen för en fördjupad diskussion i vårt land.

Efter årsskiftet skickar Sverige ner cirka 250 soldater till Mali för att skapa bidra till stabiliseringsinsatsen i landet. Vi sänder förband som har en hög specialkompetens när det gäller underrättelseinhämtning och som kommer att göra viktiga insatser. Det är denna typ av specialkunskap som Sverige bör bidra med i framtida internationella missioner.
Sammantaget står Sverige inför ett 2015 som innebär stora försvars- och säkerhetspolitiska utmaningar, såväl i närområdet som globalt. Sverige bör möte detta genom fortsatta satsningar på sitt nationella försvar, ökat internationellt samarbete inom EU, Norden och med Nato och genom att fortsatt använda de specialkompetenser som Försvarsmakten besitter för att bidra till fred och säkerhet internationellt.

Hans Wallmark