Wallmark i Kvällsposten 12 december

Firandet, eller åtminstone hågkomsten, av 100- eller 200-årsdagen av stora händelser är ett sätt att försöka hålla samman ett gemensamt minne i tider av en alltmer utbredande historielöshet. Därför finns det anledning att ta vara på jubileer som gjorts när exempelvis Norge i år firat 200 år av konstitutionellt styre sedan grundlagen förhandlades fram i Eidsvoll. 2009 uppmärksammades att det var 200 år sedan Finland och Sverige separerades efter ett krig med Ryssland.

18-19 december är det ett sekel sedan det så kallade trekungamötet i Malmö. En viktig och symbolmättad händelse för sin tid och något att komma ihåg i vår tid! Sammankomsten mellan de nordiska monarkerna var ett uttryck för den solidaritet och känsla av gemenskap som redan då präglade Norden. Knappt fem månader tidigare hade Första världskriget brutit ut och de nordiska länderna, som redan haft 100 år av fred mellan sig, kände behov av att markera att man önskade en fortsatt fredlig utveckling i vår del av Europa.

1914 är avlägset, men på en kontinent som slitits sönder av två världskrig skiljer de nordiska länderna ut sig på ett positivt sätt. Det handlar om en nära och delad värdegemenskap länderna emellan men också fri rörlighet och ett öppet kulturutbyte långt innan motsvarande var självklart i andra delar av Europa.

Även vår tid präglas av utmaningar. I vårt närområde görs försöka att rita om kontinentens karta genom flyttandet av gränser med hjälp av vapenmakt såsom skett genom Rysslands illegala annektering av Krim. En ny normalbild är på väg att etableras i Östersjöområdet med olika länder som övar och markerar närvaro. Utländsk verksamhet har nyligen noterats i Stockholms skärgård och i luften utsätts inte bara vi utan även Polen, Estland och Finland för flygkränkningar.

Inom säkerhetspolitiken har länderna i Norden valt olika vägar. Norge och Danmark tillhör kärnan inom Nato, medan Sverige och Finland arbetar för att bygga upp EUs gemensamma utrikespolitik och är uppskattade bidragsgivare som partners till Nato. Även Island är medlem av Nato men står i likhet med Norge utanför EU. Trots detta så har de nordiska länderna alltmer närmat sig varandra när det gäller försvars- och säkerhetspolitiken. Det handlar också om deltagande i fredsbevarande insatser, för Sveriges del är den FN-ledda insatsen i Mali mest aktuell. I Norden arbetar man tillsammans med informationsutbyte och gemensam utbildning, träning och övning. I såväl Finland som Sverige så blir debatten om Nato-medlemskap också alltmer intensiv.

Den nordiska samhörighet som uttrycktes 1914 är, trots sönderslitande krig och ockupationer under 1900-talet, minst lika stark idag som då och idag är det otänkbart att våra länder skulle gå i krig mot varandra. De nordiska säkerhetspolitiska utmaningarna är fortsatt delade. Tillsammans har vi ett särskilt ansvar att värna en fredlig utveckling i Östersjöområdet och norra Europa. Det kan rent av vara på sin plats och värt att upprepa en stor gemensam nordisk säkerhetspolitisk manifestation likt den i Malmö för 100 år sedan då de tre kungarna möttes!

Hans Wallmark
Riksdagsledamot (M), Ängelholm
Nordiska rådets president

Hur tänker S-ledamöterna från Skåne rösta om Bromma? (9/12)

Om man inte är överens är man oenig. Är man inte förberedd är man oförberedd. En regering som är både oenig och oförberedd riskerar att skapa osäkerhet och otydlighet och att bli handlingsförlamad. Redan före valet försökte vi från alliansens sida poängtera de potentiellt stora problem Sverige skulle ställas inför när partier ska bilda regering utan att i förväg ha kommit överens vare sig om villkoren för samarbetet eller om vilken politik som ska gälla.

Det slutliga resultatet av den bristande regeringsförmågan har vi nu sett i och med att regeringens budgetförslag föll och med det efterföljande beskedet att regeringen avser att utlysa extra val. Det är i sig ett unikt misslyckande för Löfven, men regeringsodugligheten handlar inte bara om budgeten.

Problemen har hopat sig under hela hösten med en handlingsförlamad regering som är otydlig eller helt utelämnar besked i flera viktiga frågor. Regeringens överenskommelse med Vänsterpartiet skapar stor osäkerhet för alla familjer med barn i friskolor om vilka villkor som ska gälla framöver. I en av få skarpa propositioner under hösten ville regeringen avskaffa människors rätt att välja vård – även om propositionen fick återkallas för omarbetning efter en unik generalsågning av lagrådet och svidande kritik från remissinstanserna. För att bara nämna två exempel.

Allra värst är situationen dock inom infrastrukturområdet, där flera för landet avgörande frågor nu helt blockeras av låsningarna inom regeringen.

För Skånes del betyder det exempelvis att frågan om att bygga en fast HH-förbindelse – som alliansregeringen satte fart på – nu verkar ha pausats på obestämd tid, främst beroende på okunskap kring förutsättningarna, detta trots att S har kongressbeslut på att förbindelsen ska byggas.

En annan viktig fråga för näringslivet både i Malmö-Lund och i Helsingborgsregionen är möjligheten att smidigt och snabbt kunna nå Stockholmsregionen. Där har Bromma flygplats en avgörande roll som nav för inrikesflyget. 90 procent av de 2,3 miljoner resorna (2013) är arbetsrelaterade och är ofta kopplade till arbetspendling. Flygplatsen är därför viktig inte i första hand för Stockholm utan för resten av landet.

Före valet var beskedet från Stefan Löfven och Magdalena Andersson tydligt; Bromma ska vara kvar. Därför blir sveket desto större när regeringen öppnar upp för förhandling om att stänga Bromma redan 2022. Nära hälften av avgångarna från Sturup till Stockholm riskerar därmed att försvinna. Från Ängelholms flygplats är motsvarande siffra 58 procent.

Frågan är vart trafiken ska ta vägen om flygplatsen stängs. Det är inte möjligt att flytta trafiken till Arlanda, eftersom det inte finns tillräcklig kapacitet. Tågtrafiken klarar inte heller, åtminstone inte inom överskådlig tid, att möta behovet. Resultatet blir att det blir färre möjligheter att resa till och från Stockholm, vilket skapar problem för näringslivet i Skåne.

På alliansens initiativ kommer riksdagen före jul att hålla en avgörande omröstning om framtiden för Bromma flygplats. Vårt besked är tydligt: Vi kommer att rösta för att flygplatsen ska finnas kvar.

Vi vill nu rikta frågan till de socialdemokratiska riksdagsledamöterna från Skåne. Hur tänker ni rösta i frågan om Brommas framtid den 16 december? Skåningarna förtjänar att få ett besked.

Jonas Jacobsson Gjörtler, Helsingborg
Olof Lavesson, Malmö
Hans Wallmark, Ängelholm
Boriana Åberg, Kävlinge

Riksdagsledamöter (M) från Skåne

Sverige bör genomföra en Nato-studie (SvD Brännpunkt 26/11)

De före detta ambassadörerna Mats Bergquist och René Nyberg skriver i en artikel i SvD (23/11) att Sverige och Finland bör stanna utanför Nato. Tyvärr tar de inte tillräckligt mycket hänsyn till det försämrade säkerhetspolitiska läget i Sveriges närområde. Vi moderater anser att ett Natomedlemskap skulle stärka Sveriges säkerhet. En eventuell svensk medlemsansökan måste dock föregås av en grundlig parlamentarisk och folklig förankring. Ett bra sätt att börja den processen vore att skicka ut utredningen om Sveriges försvarspolitiska samarbeten på remiss brett i samhället.

Mycket har förändrats i Sveriges närområde de senaste åren. Den stabila säkerhetspolitiska situation som rådde under kalla kriget och de närmast efterföljande åren har nu förbytts i något betydligt mer osäkert. Den ryska aggressionen mot Ukraina har förändrat den europeiska säkerhetsordningen i grunden. Till detta ska läggas en ökad militär aktiv aktivitet i och över Östersjön med starka konfrontativa inslag. Vi ser en ny säkerhetspolitisk normalbild etableras.

Detta gör att länder som Sverige och Finland måste se över hur man kan stärka sin säkerhet. En viktig del i det är att ompröva de försvars- och säkerhetspolitiska samarbeten länderna ingår i. Tomas Bertelman presenterade nyligen en utredning över Sveriges försvarspolitiska samarbeten. Bertelman kommer i sin utredning fram till att de samarbeten Sverige har idag inte är tillräckliga för att påverka helhetsbilden för Sveriges säkerhet.

Sveriges nuvarande samarbete med Nato är bra på många sätt. Problemet är att det existerande samarbetet tillsammans med solidaritetsförklaringen gör att Sverige identifieras med Nato, men utan att få den effekt av samarbetet eller det skydd som ett medlemskap i alliansen skulle innebära. Därför kommer Bertelman fram till slutsatsen att Sverige och Finland gemensamt bör genomföra en saklig analys om vilka konsekvenser ett eventuellt Natomedlemskap skulle innebära för de båda länderna.

Ett bra sätt att få igång en bred diskussion som skapar folkförankring vore att skicka ut Bertelmans utredning på remiss till organisationer, förbud och andra aktörer i Folkrörelsesverige. Kunskapsnivån skulle höjas och vi skulle bejaka den värdefulla svenska folkbildningstraditionen. I takt med att säkerhetsläget har försämrats i Sveriges närområde finns det idag ett stort behov av att diskutera hur vi kan stärka Sveriges säkerhet.

Sammantaget så är tiden mogen för en mer djuplodande diskussion om konsekvenserna av ett svenskt Natomedlemskap. Säkerhetsläget i Sveriges närområde har försämrats på grund av den ryska aggressionen mot Ukraina och den ökade militära aktiviteten i Östersjön. En statlig utredning har lagt fram rekommendationen att en Natostudie bör genomföras. Slutligen har vi också sett ett trendbrott i opinionen där en Novusundersökning visade att fler svenskar är för Nato än de som är emot.

Därför bör Sverige genomföra en Natostudie tillsammans med Finland, ett land som står inför samma utmaningar som Sverige. Den processen bör förankras genom att utredningen om Sveriges försvarspolitiska samarbeten går ut på remiss brett i Sverige.

Hans Wallmark
Riksdagsledamot
Försvarspolitisk talesperson för M