Kvällsposten 23 september

I Danmark blir det regeringsskifte efter valet torsdag 15 september. Det paradoxala är att regerande borgerliga Venstre gick fram samtidigt som utmanande Socialdemokraterne tappade och nådde historiskt låga nivåer. I svensk nyhetsrapportering har detta faktum haft en tendens att glömmas bort. Det lär nog bli en jobbig utmaning för Helle Thoring-Schmidt att hålla samman sitt underlag med ytterkantsvänster på ena sidan och socialliberala Radikale venstre på den andra.

I svenska media var S-ledaren redan på förhand krönt till ny statsminister. Att hennes parti fortsatta att förlora och att valet blev jämnt var det få som förutsåg eller försökt spegla på förhand.

Ifall det finns möjliga invändningar mot hur det danska valet beskrivits i Sverige är det inget emot de norska lokalvalen måndag 12 september! Moderaternas systerparti Höyre ökade nästan nio procentenheter. Partiledaren Erna Solberg utsågs till valets drottning och ses nu som den självklara utmanaren som statsministerkandidat inför stortingsvalet 2013.

För Fremskrittspartiet halverades nära på resultatet jämfört med för fyra år sedan. De senaste åren har en nordisk trend varit att populistiska och invandrarkritiska partier gått fram. Att Dansk folkeparti också förlorar mark kan visa att toppen nu passerats.

Liberala Venstre i Norge gjorde sitt bästa val på 40 år. För det norska vänsterpartiet blev det närmast ett sammanbrott då en tredjedel av röststödet förlorades. Redan på valnatten meddelade Kristin Halvorsen sin avgång som partiledare.

För dem som huvudsakligen följt den norska valrörelsen speglad av svenska media måste allt detta vara lika oväntat som osannolikt. Merparten av rapporteringen har ju handlat om Arbeiderpartiet. Förvisso nåddes framgångar och det är en styrkeuppvisning för ett ledande regeringsparti att öka under ett mellanval. Journalistiskt torde det dock inte vara en större bragd att inse att regeringschefen Jens Stoltenberg efter sitt tydliga och ansvarsaxlande uppträdande efter det fruktansvärda som hände den 22 juli stärkt sin ställning bland norrmännen.

För den som har velat se har det onekligen funnits tydliga tecken att tyda. Opinionsmätningar har visat på problem för populisterna och möjligheter för mer seriösa borgerliga partier att gå framåt. De norska skolvalen blev en formidabel succé för Höyre med bästa resultatet någonsin även om svenska media valde att lyfta fram Arbeiderpartiets framgångar.

Rimligtvis borde det norska valet och hur det beskrivits i grannlandet Sverige leda till självkritik inom media. Självfallet är de tragiska händelserna kring Utöya en viktig aspekt. Men ingalunda den enda! Socialdemokratiskt styrda kommuner som Tromsö har fallit och Höyre har stärkt sitt grepp över Oslo och är numera huvudstadens största parti.

Är det slentrian, bristande förarbete eller journalisternas personliga politiska preferenser som ligger bakom dessa återkommande strukturella obalanser? För det är ju inte precis första gången ett val i annat land skildrats mer ur ett socialdemokratiskt och vänsterperspektiv än ur ett borgerligt.

Utlandsrapporteringen är viktig för vår förståelse av vår omvärld. Särskilt när det gäller betydelsefulla grannländer som Norge och Danmark. Men vad innebär den när allt kan bli så skevt?

Hans Wallmark
Riksdagsledamot (M)
Ledamot av Nordiska rådet
Tidigare politisk redaktör Nordvästra Skånes Tidningar

DN Debatt onsdag 21 september

Det är en betydande insats och god forskargärning som ligger bakom Birgitta Almgrens senaste bok och rön om östtyska säkerhetstjänsten Stasis verksamheter i Sverige. Tack vare en dom i Regeringsrätten har hon fått tillgång till hemligstämplat material. Om än med starka restriktioner som innebär att utpekade personer inte fått kontaktas och att hennes anteckningar från arkivstudierna måste förstöras. Vi har ju tidigare på DN Debatt stöttat hennes arbete och uppmanat att använda alla lagliga möjligheter för att få tillgång till väsentliga handlingar.

Det finns all anledning att fortsätta det offentliga samtalet med detta gedigna material som grund. Dels kan det vara rimligt för fler forskare och journalister att pröva den rättsliga vägen för att få tillgång till hemligstämplade uppgifter. Och dels finns det anledning att från regeringens sida politiskt pröva ökad öppenhet.

Säkerhetspolisen har som kommentar till Birgitta Almgren sagt att de 50-tal personer som misstänkts ha sprungit Stasis ärenden i Sverige inte gjort sig skyldiga till något som skadat nationens intressen. Däremot kan dessa uppgiftslämnare exempelvis ha lämnat information som sedan resulterat i att oppositionella i Östtyskland fått problem, fängslats eller utsatts för tortyr. Nog är det en intressant aspekt av vår nutidshistoria! DDR-diktauren befinner sig endast drygt 20 år tillbaka i tiden.

Det kanske inte är brottslighet i Säpos mening men det går inte att komma förbi att det finns en moralisk-politisk dimension. Till det kommer också att möjlighet bör ges för utpekade som fortfarande lever att rentvå sitt namn eller ifall man varit Stasis svenska springpojkar försöka förklara sitt agerande.

Birgitta Almgren har inte varit med om att avsluta något med sina undersökningar utan snarare påbörjat en viktig granskning!

Hans Wallmark (M)
Carl B Hamilton (FP)
Mats Johansson (M)
Riksdagsledamöter

Om folketingsvalet i Sydsvenskan

Danmark går till folketingsval 15 september. Och ännu en gång går det att uppmärksamma ett pikant gränshinder. De danskar som bor 60 kilometer söder om Köpenhamn har rösträtt medan de medborgare som bor 60 kilometer norr om huvudstaden saknar det!

Den danska grundlagen förhindrar dem som bor utanför landets gränser att delta i folketingsvalet. Det skiljer sig helt från exempelvis Sverige och Finland där utlandsrösterna ses som viktiga. I dag beräknas cirka 150~000 danskar bo utomlands, inte så få på den svenska sidan. Och därmed fungerar det som ett slags gränshinder som strider mot tanken på att man ska kunna bo, arbeta, studera och verka var som helst i Norden oberoende av medborgarskap.

Två problemområden som ofta framkommer i samtal med utlandsdanskar bosatta i Skåne är dels det nuvarande skatteavtalet mellan länderna som gör det omöjligt att betala kommun- och landstingsskatt i Sverige trots att det är här servicen nyttjas och dels att man som dansk inte får rösta i folketingsvalet. Möjligheten att som medborgare påverka det egna landets politiska utveckling är viktig.

I ett integrerat Skåne och Själland, i en gränsbygd värd namnet, skall den enskilde i så liten utsträckning som möjligt känna av problem eller hinder beroende på att man är medborgare i ett land men bosatt i ett annat. Visionen måste vara att det som svensk skall gå att bo och verka på samma grund i Danmark som i Sverige, och omvänt att man som dansk skall kunna bo och verka på samma grund i Sverige som i Danmark.

För egen del har jag drivit frågan i Nordiska rådet, ställt skriftlig fråga till den danska regeringen samt i motion uppmanat den svenska riksdagen att agera i frågan. Än så länge ses inte frånvaron av rösträtt som det gränshinder det faktiskt är!

Hans Wallmark
Riksdagsledamot (M), Ängelholm
Ledamot av Nordiska rådet

Nordiskt samarbete på det diplomatiska området

Regeringarna i de fem nordiska länderna har tillsammans med de tre baltiska republikerna kommit överens om samarbete på det diplomatiska området. Lika värdefullt som efterlängtat! För egen del har jag drivit denna fråga ett antal år i både riksdagen som Nordiska rådet. Thorvald Stoltenberg från Norge har i en rapport som lades fram för några år sedan också kommit med denna rekommendation.

I dagarna har de nordiska och baltiska länderna i Helsingfors skrivit under ett samförståndsavtal om postering av diplomater på varandras utlandsmyndigheter. Överenskommelsen ska underlätta för de nordisk-baltiska länderna att upprätthålla en diplomatisk närvaro runt om i världen genom flexibla och kostnadseffektiva lösningar.

Fördelarna är många. Det sparar pengar samtidigt som de olika ländernas representation kan öka. Sverige tillsammans med de övriga är stora exportörer och då är det ännu viktigare med breda internationella kontakter. Samtidigt är det onödigt att alla på en mängd ställen håller sig med egen byggnad och därmed kostsamma servicefunktioner. Alla vinner på samordning.

Norden delar redan sedan tidigare en stark värdegemenskap. Att bygga ut samarbetet med Estland, Lettland och Litauen är en viktig markering och knyter Östersjöstaterna närmare varandra. Det är endast 20 år sedan dessa tre återtog sin självständighet i och med Sovjetunionens sönderfall och kommunismdiktaturens sammanbrott.

Steg i rätt riktning och steg tillsammans!

Hans Wallmark
Riksdagsledamot (M)
Ledamot Nordiska rådet

Insändare i NST om folkomröstningen (110827)

Egentligen är jag skeptisk till folkomröstningar rörande annat än konstitutionella frågor. Detta för att jag värnar demokratin. Demokrati och invånarnas möjlighet att påverka är grunden i hela den moderata ideologin!

Tyvärr är det så att människor oftast engagera sig mot en förändring, sällan för någonting. Valdeltagandet brukar vara lågt, och resultaten osäkra. Hur ska fullmäktige tolka ett resultat där 60 procent säger ja eller nej till en förlängning av Klippanvägen, om valdeltagandet blir 50 procent? Att 30 procent av ängelholmsborna är för respektive mot en förlängning? Vid ett lågt valdeltagande kommer både förespråkare och motståndare fortsätta hävda att de är i majoritet och frågan riskerar att bli mer infekterad.

Efter att resultatet av den av kommunen gjorda opinionsundersökningen redovisades förespråkar jag dock numera en folkomröstning. Enbart eftersom det visade att hela 80 procent har för avsikt att rösta. Med ett så högt valdeltagande blir resultatet svårt att ifrågasätta.

Nu är det viktiga att invånarna i Ängelholm verkligen sätter sig in i trafikplanen och konsekvenserna. En bro vid Varvsvägen eller en undergång vid Kulltorp kommer enligt beräkningarna inte nämnvärt påverka trafiken runt Statsparken och Nybron. Jag är inte trafikingenjör och kan inte räkna ut hur trafikflödena kommer att förändras men jag litar på den gjorda analysen på samma sätt som opinionsundersökningens resultat.

Personligen är jag för en förlängning av Klippanvägen. Som boende öster om centralorten känns det mest naturligt. Likaså förstår jag att boende i norr kan anse att Varvsvägen är lösningen. Medan boende i söder antagligen tycker Kulltorp är bästa alternativet.

Min största oro nu är inte att vi får revidera utbyggnadsplanerna runt stationsområdet eller att vi går miste om möjligheterna till en en bilfri statspark. Utan att vi får ett lågt valdeltagande och att resultatet blir svårt att tyda. Då har den lokala demokratin verkligen fått sig en törn.

Daniel Jönsson (m)
ordf. Munka-Ljungbymoderaterna