Debatt i dagens Sydsvenskan (110728)

Sverige har en lång tradition av internationell solidaritet och deltagande i fredsinsatser. Sedan 2002 har Sverige bidragit till Isaf-insatsen i Afghanistan. Vi har förlängt det svenska bidraget till den Natoledda insatsen i Libyen, och haft svensk trupp i Kosovo sedan 1999 samt i Bosnien innan dess. Vi har deltagit i upprätthållandet av vapenstilleståndet mellan Nord- och Sydkorea sedan 1953. Vi har varit i Mellanöstern alltsedan 1948.

Sverige har de senaste åren deltagit i militära insatser i Liberia, i Tchad och utanför Somalias kust. I FN-ledda insatser har Sverige tidigare varit bland annat i Kongo, på Cypern och i Libanon.

Cirka 100 000 svenskar har gjort militära insatser internationellt. Ett åttiotal soldater och officerare har omkommit, varav arton i strid. Alla soldater, kvinnor som män, tar risker för att värna andras säkerhet. De är ifrån familj och vänner under långa perioder. Det är en djupt oegennyttig handling värd all uppskattning och respekt.

Trots över sextio år av insatser har Sverige tidigare saknat en sammanhållen veteransoldatpolitik. Vi har sett till att en sådan nu finns på plats.

Från i år har Försvarsmakten fått ökat ansvar. Tidsbegränsningen för stöd till skadade om max fem år är borttagen, ansvaret sträcker sig så länge det behövs. Även stödet till anhöriga stärks, de gör också en viktig insats.

Det är viktigt att visa stöd och tacksamhet för soldaternas arbete. Vi har infört en ny veteranminnesdag den 29 maj. Det kommer att finnas en belöningsmedalj för särskilt berömvärda internationella insatser och en medalj för sårade i strid. Ett särskilt monument för att hedra alla veteraner kommer att uppföras. Så kan staten bättre visa sin erkänsla.

Lika stolt över att alliansregeringen infört en veteransoldatpolitik, lika förundrad kan man vara över att Socialdemokraterna röstade nej till dessa självklara förbättringar.

Tyvärr är detta inte någon engångsföreteelse. Tvivlen om var Socialdemokraterna står i frågor som rör internationell solidaritet har de senaste åren växt sig allt starkare. Även om de slutliga besluten blev andra har Socialdemokraterna krävt förtida avveckling av insatserna både i Afghani­stan, i Kosovo och i Libyen. S krävde att vi skulle avstå från att leda den nordiska stridsgruppen som stod i beredskap under första halvåret i år, och har ifrågasatt deltagande i den nordiska stridsgruppen 2014. De har inte tagit avstånd från sitt krav på att spara 500 miljoner kronor varje år på internationella insatser.

Utan brett stöd i riksdagen kan Sverige inte bistå när FN kallar. Socialdemokraterna har att bevisa att de senaste årens vacklande nu har ersatts av ett genuint ansvarstagande.

Sverige ska fortsätta traditionen av att aktivt bidra till internationell fred och säkerhet. Vi ska vara stolta över de soldater och sjömän som osjälviskt tar risker för att skapa en säkrare tillvaro för männi­skor i konflikter. Vi ska ta hand om våra soldater under alla förhållanden. Det handlar om god utbildning, bra materiel och klok ledning. Men också om ett stort, varmt och inkännande tack när uppdraget är fullgjort.

STEN TOLGFORS

HANS WALLMARK