Svar på insändare angående förskoleplatser i Hjärnarp. Införd den 17 februari 2011

Barn och utbildningsnämnnden (BUN) har förra mandatperioden satsat mycket resurser på att utöka antalet förskoleplatser. Inom kommunen i stort rör det sig om uppemot 300 förskoleplatser. Många av dessa platser är förlagda ute i våra tätorter, på tur står nu att lösa situationen i Hjärnarp. En enskild förskola har ansökt om att få starta, tyvärr har länsstyrelsen upphävt Byggnadsnämndens bygglovsbeslut. Olika möjligheter att gå vidare i detta ärende diskuteras och får utredas. Vi ifrån BUN kommer att gå vidare med den tilltänkta tillbyggnaden av Morkullans förskola och hoppas ganska snart kunna komma till en lösning som är bra för alla parter.

Sven-Ingvar Borgquist (M)
Ordförande BUN

Hans Wallmark i Kvällsposten 21 mars

Söndag 15 maj går delar av Sverige till val. Beslut har nämligen fattats att det blir omval i Västra Götaland av hela regionfullmäktige samt den största valkretsen i Örebro kommun. Resultaten kan leda till förändringar av nuvarande styren. På goda grunder går det att ha synpunkter på det faktum att så pass mycket slarv och begångna misstag kan leda till den dramatiska konsekvensen att allt får göras om men också att det tog Valprövningsnämnden nästan fem månader innan beslut kunde fattas.

Regionvalet berör över en miljon. Organisationerna är i full gång med planering och framtagande av valmateriall. Alla partier tycker att det är viktigt och erkänner att ett nytt val har en elektrifierande effekt även om det också är slitsamt att mindre än ett år efter de allmänna valen 2010 nu sätta hela apparaten på fötter.

För oss som förespråkar skilda valdagar genomförs nu ett fullskaleexperiment. Faller det väl ut ökar rimligtvis trycket på att Sverige borde få samma ordning som i många andra länder att de nationella valen separeras från de lokala och regionala. Med dagens mandatperioder skulle en ordning kunna införas som innebär att man har val vartannat år.

Det viktigaste argumentet för skilda valdagar är just att låta de lokala och regionala frågorna och utmaningarna få en starkare ställning. Även om de senaste valen visar på en ökad röstsplittring, inte minst i Skåne, finns ändå följsamhet då många medborgare väljer samma parti lokalt och regionalt som de stödjer nationellt.

Omvalet i Västra Götaland kommer säkert att inramas av åtskilliga besök och framträdanden av partiernas tunga nationella företrädare både från Alliansen som oppositionen. De röstberättigade kommer dock säkert att förstå att de frågor som avgörs är de regionala med inte minst sjukvården i centrum.

En annan huvudinvändning är att skilda valdagar skulle leda till kraftigt sjunkande deltagande. Efter 15 maj går det ju att i verkligheten få ett vettigt svar på den frågan istället för enbart spekulation.

Nyligen har genomförts vissa grundlagsförändringar som bland annat medger lokala nyval på samma sätt som det tidigare varit möjligt med extraval till riksdagen. Det tar lång tid att ändra dessa grundläggande politiska spelregler och därför behövs en kontinuerlig konstitutionell debatt för att driva på reformeringar även om dessa kan ligga decennier bort i tiden.

För närvarande arbetar en utredning om förstärkning av den kommunala demokratins funktionssätt (FI2010:4). I direktiven till den parlamentariska kommittén öppnas för möjligheten att olika lösningar kan få prövas utan att de omedelbart måste genomföras i hela landet. Ett sådant område skulle kunna vara att i likhet med Danmark ersätta dagens kommunfullmäktigeförsamlingar med direktvalda kommunstyrelser. Det skulle vara ett sätt att öka närheten mellan valda och medborgare. Ifall detta görs möjligt skulle inte minst kommuner i Skåne vara särskilt lämpliga för en sådan nyordning ifall intresse finns då just närheten till vårt södra grannland gör att ett sådant modigt steg lättare kan tas härnere.

Omval i Västra Götaland och Örebro kommer oberoende av utfall att ge argument i det fortsatta samtalet om skilda valdagar. En mer levande konstitutionell debatt hade varit välkommen samtidigt som nya lösningar i framtiden skulle kunna prövas regionalt och lokalt.

Hans Wallmark
Riksdagsledamot (M)
Ledamot av utredningen om den kommunala demokratins funktionssätt

TF och YGL måste värnas

Den parlamentariska utredningen Yttrandefrihetskommittén har under justitierådet Göran Lambertz ledning inventerat förutsättningar för och behov av att ersätta två av våra grundlagar, Tryckfrihetsförordningen (TF) och Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) med en så kallad ”teknikoberoende” grundlag. Resultatet av tankemödorna ska redovisas senast i december. Det så kallade debattbetänkandet i oktober (SOU 2010:68) har att döma av den nyss avslutade remissomgången mötts av föga entusiasm.

För oss är det uppenbart att ingen av de tre föreslagna nya modellerna – Ansvar, Verksamhet, Ändamål – löser problemen med nuvarande ”modell”. Snarare ligger det i farans riktning att ny ersättande lagstiftning skulle kunna leda till försvagning av befintligt skydd genom vidgat tolkningsutrymme när det gäller yttrandens innehåll och avsändare.

Det brukar anföras att en lagstiftning med anor från 1766 av naturliga skäl inte kan täcka in den snabba medieförändringen och att just av detta skäl en ny ”teknikoberoende” grundlag skulle behövas. Men trots ofullkomligheterna har TF från 1949 och YGL från 1991 tjänat försvaret för yttrandefriheten väl. Att dess grund är gammal är inte en svaghet utan en styrka som ska vårdas. Vi menar att redan den förra utredningen, grundlagsexperten Göran Regners utredning (SOU 2006:96), visade detta och att tidigare försök i ärendet följaktligen heller aldrig lett till propositioner.
Vi hävdar därför, i likhet med bland andra JO Hans-Gunnar Axberger (Dagens Juridik 2/3) att modelltänkandet kan arkiveras. Det fortsatta arbetet bör gå vidare med en uppdatering av TF och YGL, om så befinns nödvändigt främst för att möta den växande skörden av hat och förtal på nätet.

Inför höstens arbete om lagstiftningens förenlighet med EU-rätten – ett viktigare och mer komplicerat problem än modellval – måste frågan ställas: Hur långt är Sverige berett att gå i fråga om anpassning?
 
I en rapport till utredningen, ”Tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens förhållande till EU-rätten” av jur dr Lotta Lerwall, konstateras att Sverige i samband med EU-inträdet framhöll att tryck- och yttrandefriheten är en del av grunderna för den svenska rättsordningen och att vi därför förbehöll oss rätten till undantag för TF och YGL i händelse av konflikt med EU. Konstitutionsutskottet pekade uttryckligen på offentlighetsprincipen, meddelarfriheten, censurförbudet, skyddet av uppgiftslämnare, ansvarighetssystemet och andra viktiga tryckfrihetsrättsliga principer som delar av denna rättsordning.
 
Att hävda denna rätt till undantag för TF och YGL i händelse av konflikt med EU-rätten, måste även fortsättningsvis vara den svenska linjen i lagstiftningsarbetet och hållningen till EU, oavsett slutresultatet av den lambertzka utredningen.

Mats Johansson
riksdagsledamot (M),
Europarådets ombud för mediefrihet

Hans Wallmark
riksdagsledamot (M), redaktör

Maria Abrahamsson
riksdagsledamot (M), jurist

Inger René
ordförande Signalspaningskommittén,
riksdagsledamot (M) 1991–2010

Anti Avsan
riksdagsledamot (M), domare

Debatt angående Påskupproret

Det finns ett starkt engagemang och en ärlig vilja att hjälpa bakom de som nu deltar i det senaste så kallade Påskuppropet. Präster, diakoner, församlings- som stiftsaktiva uttrycker bekymmer över både sjukskrivna som barn i familjer med låga inkomster.

Det finns dock två stora faror. För det första partipolitiseringen. Från vänsterhåll applåderas kampanjverksamheterna. Kyrkornas oberoende innebär en självklar rätt, rent av skyldighet, att kritisera och fästa uppmärksamheten på det som ses problem och orättvisor. Men det gäller att göra det på ett klokt och vist sätt. För det andra finns en fara i att helheten går förlorad. Vilka är de grundläggande faktorerna och strukturerna som är bäst för landets alla sjukförsäkrade och de som lever i hushåll med små marginaler? Är det ett växande och inkännande Sverige som eftersträvas eller ett präglat av ointresse för tillväxt och utveckling?

Alliansregeringen har sedan den tillträdde 2006 arbetat för att göra något åt samhällets utanförskap. Tidigare förnekades alltför många rehabiliteringsåtgärder för att istället erbjudas sjukpension. Reformeringen har skett samtidigt som världen haft att hantera en av de svåraste finansiella kriserna sedan den stora depressionen för 80 år sedan. Sverige är ett av få länder som genom stabilitet och ansvarstagande nu möter ett förbättrat konjunkturläge med optimism.

Antalet sjukskrivna har sedan 2006 halverats från 200 000 till 100 000 medan antalet förtidspensionerade har minskat med uppemot 100 000 individer. När Alliansen dessutom möjliggjort för människor med permanent förtidspension att kunna arbeta utan att förlora rätten till en ersättning kom det in cirka 10 000 ansökningar om detta under 2010. Tusentals barnfamiljer torde alltså ha stärkt sin ekonomi när föräldrarna gått från sjukfrånvaro till jobb.

Det stämmer att det finns dem som lämnat sjukförsäkringen efter att ha uppnått maximal tid och några har fått sin sjukpenning indragen. Det är dock ytterst få av dessa människor som hänvisas till försörjningsstöd. Alliansregeringen har anslagit 17 miljarder på arbetslivsinriktad rehabilitering. Ingen regering har tidigare satsat så mycket på att hjälpa människor som varit långvarigt sjukskrivna att komma ut i jobb.

I december 2010 gjorde Försäkringskassan en uppföljning av de 14 000 som lämnade sjukförsäkringen vid årsskiftet 2009/2010 efter att de uppnått maximal tid. Det som medierna väljer att kalla ”utförsäkrad”. Undersökningen visade att 88 procent hade anmält sig till Arbetsförmedlingen, vilket innebär att dessa personer får aktivitetsstöd via den så kallade arbetslivsintroduktionen (ALI). Det har även framkommit att 49 procent av dessa personer fått lägre ersättning med aktivitetsstöd men att 45 procent har fått mer i plånboken.

Det finns med andra ord inget som tyder på att stora grupper har gått över till försörjningsstöd. De stora delarna i sjukförsäkringsreformen ligger fast eftersom det i grunden är en bra reform. Samtidigt pågår nu en översyns som kommer leda till vissa justeringar. Den är både döv och blind som inte kan höra och se att enskilda kan ha problem och svårigheter. Komplexa system kräver också att man vågar förändra och reformera ifall effekterna inte blir de tänkta. Det viktiga är emellertid att prioritera rätt framför snabbt.

Vid söndagens biskopsvigning i Uppsala noterade ärkebiskop Anders Wejryd: ”Svenska kyrkan byter roll. Vi hör inte till den offentliga sektorn och absolut inte till självklarheterna. Vi är del av frivillighetssamhället, det som människor själva väljer. Granskningen blir närgångnare. Trovärdigheten viktigare.”

Låt inte ett viktigt diakonalt arbete förvandlas till kampanjverksamhet. Att vara högljudd är inte nödvändigtvis samma sak som att vara relevant.

Hans Wallmark
Riksdagsledamot (M)
Ledamot av Kyrkomötet

Vi lovar att vi har modet!

Tack för att ni i näringslivet engagerar er så för vår kommuns utveckling.

Vi förtroendevalda gör allt för att stärka Ängelholm till den kommun vi tillsammans och efterkommande generationer vill bo och utvecklas i. Det gäller också våra viktiga företag som ger arbetstillfällen och möjliggör en framgångsrik komplett kommun. 

Vi är fullt medvetna om att vi måste ta beslut som inte alltid tillmötesgår alla men som är nödvändiga för vår kommun.

Åsa Herbst (M), Kommunstyrelsens ordförande

Jan-Olof Sewring (M), Socialnämndens ordförande

Sven-Ingvar Borgquist (M), Barn- och utbildningsnämndens ordförande

Christer Örning (M), Tekniska nämndens ordförande

Tomas T Fjellner (M), Kultur- och fritidsnämndens ordförande

Robin Holmberg (M), Miljönämndens ordförande

Christer Jönsson (M), 1:e vice ordförande Byggnadsnämnden

Rune Johansson (M), Kommunfullmäktiges ordförande

Pressmeddelande 3-4/3

Hans Wallmark (M) leder riksdagsdelegation till Rom för debatt om läget i Medelhavsregionen

Sedan 2004 finns ett politiskt organ för Medelhavsområdet (EMPA Euro-Mediterranean parliamentary Assembly) som samlar företrädare från EU-parlamentet, de nationella parlamenten i EU-länderna samt ett antal företrädare för andra stater runt Medelhavet. Den svenska delegationen från riksdagen leds av Hans Wallmark (M), ordförande.

Fredag 4 mars hålls den årliga sessionen. I år i Rom. Dagordningen inleds med diskussion om den senaste tidens händelseutveckling i regionen. Libyen står utanför samarbetet men i övrigt deltar länder som Tunisien, Egypten, Algeriet och Marocko. Även Israel och Palestinska myndigheten deltar. Sessionen består av totalt 280 valda företrädare från drygt 40 olika parlament.

Andra områden som kommer att behandlas under sessionen är religions- och kulturdialog samt kvinnornas ställning.

Sessionen föregås av utskotts- och rådsmöten torsdag 3 mars.

För kontakt:
Hans Wallmark (M), ordförande, 070-695 41 00