Trafikplanen är inte bara Pyttebron!

Pyttebron är bara en pytteliten del av hela trafikplanen för Ängelholm – eller kalla det gärna vår kommuns framtida infrastruktur.

En ambitiös trafikutredning med miljökonsekvensutredning är presenterad av en konsult som samtliga partier var överens om att ge uppdraget. Det är inte seriöst att nu i efterhand kritisera uppdragstagaren!

Förvånande är det också att politiker som under många år nött stolar i en mängd olika uppdrag, ibland under olika partibeteckningar, först nu vaknar till och kommer med huvudlösa förslag.

Förslagen i trafikplanen har öppet presenterats på olika möten och på kommunens hemsida för alla som är intresserade av att påverka vår framtid i Ängelholm. Synpunkterna är många men realistiska alternativa förslag saknas. Amatörkalkyler nära halvmiljardklassen betraktar jag inte som genomtänkta förslag.

 Trafikplanen har tidsramen 2010 till 2020 vilket jag tycker är ett kort perspektiv mot bakgrund av processen med överklaganden etc. Vi måste tänka längre och se minst 20-talet år framöver.

Kommunfullmäktige bör snarast fatta beslut om trafikplanen så vi kan gå vidare. Målsättningen är att bevara ett levande centrum och att vidareutveckla vår fina kommun.

Gör vi inget betyder det ett stort steg tillbaka!

Christer Örning (M)

Insändare om Ängelholms utveckling

Nästan alla som bor i vår kommun är väldigt nöjda. Det vet vi genom de SCB-undersökningar som görs regelbundet. De allra flesta vill gå så långt att de rekommenderar andra att flytta hit. Att ängelholmarna trivs i sin kommun bekräftades också av moderaternas operation dörrknackning under valrörelsen då tusentals personer gav sina åsikter och önskemål tillkänna.

En av anledningarna till trivseln är att kommunen och staden upplevs som lagom stor och trygg.

Det är därför självklart att många ser på de förändringar som nu sker med uppmärksamma och kanske lite kritiska ögon. Behöver kommunen utvecklas? Behövs det förändringar? Varför skall det byggas bostäder, vägar och broar om vi är nöjda med hur vi har det?

År 1950 hade Ängelholms kommun 23 000 invånare. År 1970 var vi 26 000 och 1980 närmare 30 000. Under 80-talet växte invånarantalet till 34 150. Nu är vi snart 40 000!Politiker och andra samhällsaktörer har varit noga med att se till att Ängelholm förblir en komplett kommun. Ett näringsliv som är aktivt och där arbetstillfällen finns och blir fler. Visst skall möjligheterna till pendling vara goda men trafiken skall gå både in till och ut ur kommunen. Ett särskilt mål är också att våra tätorter skall utvecklas. Därför finns exempelvis bibliotek och högstadieskolor i alla kommundelarna.

Exemplen på stagnation bland landets 290 kommuner är åtskilliga. Det finns inga arbetsplatser kvar, medelåldern stiger och skolor stängs till följd av att de unga ger sig iväg. Företag kan inte etableras när arbetskraften inte är kvar. Det resulterar i en usel kommunal ekonomi med hög skattesats och allt sämre service.

Ambitionen att antalet invånare skall öka med 1%, i dagslägen 400 nya ängelholmare per år, innebär en ganska kontrollerad tillväxt. Med god framförhållning, som vi har i dag, och ambitionen att ha så även framdeles, kommer vi att klara oss bra.

Befolkningsutveckling är alltså en viktig del i den välfärd vi upplever idag. För att behålla den skall vi fortsätta att utveckla Ängelholm, precis som tidigare.

Åsa Herbst (M)

Wallmark om demokrati i arabvärlden

Först föll Tunisiens president efter att ha hållit sitt land i ett
järngrepp under 23 år. Några veckor senare var det så dags för Mubarak som haft kontroll över i Egypten i 30 år. Alla ställer sig frågan åt vilket
håll frihetsvindarna nu kommer att blåsa. Är det dags för Jemen? Palestinska myndigheten?

Om sex månader planeras val i Tunisien respektive Egypten. Förändringarna har sin grund i breda gruppers frustration efter år av påtvingad fattigdom och marginalisering. Det finns en frihetstörst som dämpats genom att folk
fängslats, oppositionella trakasserats och nätets tanketrafik hindrats.

Av den anledningen skulle etablerandet av pluralism, oberoende media och andra friheter i Tunisien och Egypten långsiktigt kunna påverka området i sin helhet på ett positivt sätt. Den så kallade jasminrevolutionen kan få en liknande betydelse som när militärstyret föll under 1970-talet i
Spanien, Portugal och Grekland eller när Berlinmurens fall 1989 ledde till
en genomgripande förändring av hela Öst- och Centraleuropa.

På sina håll i Europa framförs nu oroliga kommentarer för vad fria val kan
resultera i. För en tid sedan träffade jag en tunisisk politiker som
precis fått se sitt parti legaliseras. Han uttryckte bekymmer över att ett
halvår är en kort tid för att arrangera val. Det ökar risken för
ytterkantsgrupper att göra sig gällande på de modererades bekostning.

Och den gamla strukturen kan alltid ändra attityd och uttryck och dyka upp i nya former. Partier och andra politiska krafter har varit förbjudna.

Flera av länderna har utvecklats till ?kleptokratier? – tjuvsamhällen – och
polisstater.

Som relativt nybliven ordförande för riksdagens EMPA-delegation
(Euro-Mediterranean Parliamentary Assembly ? ett samverkansorgan mellan EU och södra Medelhavsregionen och Nordafrika) har jag vid olika tillfällen träffat företrädare för ett antal Arabländer. Långt före demonstrationerna var en av de frågor som behandlades kristnas och andra religiösa minoriteters ställning. De fördomar som muslimer kan drabbas av i Sverige och Nordeuropa har samma grumliga grund som de kristna kan mötas av på andra håll i världen. De upplopp som för en tid sedan inträffade i Egypten med kyrkor som sattes i brand och andra svåra övergrepp som följd påstods ha sin upprinnelse i anklagelser om våldtäkt av en muslimsk flicka. I Sverige finns det ju politiska krafter som försöker hävda det omvända med brottslighet som sägs ha sin grund i islam.

I länder med hög korruption, svagt rättsväsende och låg tilltro till de
offentliga organen kan det vara enklare att piska upp stämningarna. Även
om det finns motsättningar och slitningar mellan olika grupper i
Nordeuropa kan de i normalfallet hanteras under ordnade former. En
demokratisering med steg mot en fungerande rättsordning är därför viktigt för att slå vakt om kristna gruppers ställning i Arabvärlden. Problemet är inte islam, utmaningen är avsaknaden av fungerande polis, fristående domstolar och mediefrihet. Val om sex månader är ett viktigt steg, men det är inte det enda utan kräver också uppbyggandet av ett öppet samhälles institutioner.

Hans Wallmark, riksdagsledamot (M)
Ordförande riksdagens EMPA-delegation

Kärnkraften, tillväxten och socialdemokratisk vånda

Finland har tagit ytterligare steg mot byggandet av Nya kärnkraftverk. För några dagar sedan gavs nödvändiga klartecken. Redan sommaren 2010 röstade riksdagen för, med stor uppslutning även med ledamöter från S och C.

Det handlar om att trygga goda och säkra energileveranser till den tunga industrin. Precis som Sverige utgör skog, massa och metall något av exportnäringarnas ryggrad. Till det kommer visst beroende av elleveranser från Ryssland. Egenproduktion i nya anläggningar har därför anförts som ett viktigt argument.
Frågan är nu var de nya anläggningarna hamnar. Ett förslag är Simo, endast några mil från den svenska gränsen och Haparanda. I området finns den stora metallanläggningen utanför Kemi som ägs av Outokumpu. Det är en betydande arbetsplats även för boende på den västra sidan av Tornedalsälven.
Att Haparandas tidigare kommunalråd, nuvarande riksdagsledamoten, Sven-Erik Bucht (S) förordar en placering i Simo är fullt begripligt.
Ytterst handlar det om att säkra viktiga jobb i regionen. Det är bra för hela norra Finland såväl som för norra Sverige. Bucht talar om tillväxt och att människor på ett enkelt och naturligt sätt tar sig över gränsen. Även i andra sammanhang har han visat sig vara en god uttolkare av vad folk tycker. Trots en relativt låg placering på socialdemokraternas valsedel i Norrbotten lyckades han med ett formidabelt starkt stöd ta sig in i riksdagen med över 17 000 kryss.
Sven-Erik Bucht är representativ för många tillväxtvänliga socialdemokrater i både fackföreningsrörelse som själva partiapparaten. De
kan tala väl om kärnkraften, rent av glädja sig åt att nya anläggningar byggs i Finland, men samtidigt är de delar av ett parti som centralt
driver den rent motsatta uppfattningen! Före valet 2010 röstade riksdagen igenom en mogen och långsiktig klimat och energipolitik som byggde på en Alliansöverenskommelse om att kombinera energieffektiviseringar och utveckling av det förnybara med möjligheten av
att ersätta de tio gamla reaktorerna med nya. S röstade emot tillsammans med V och MP. Och de mindre partierna i det rödgröna samarbetet har ju ställt krav på ytterligare avvecklingar utöver de två aggregat i Barsebäck socialdemokraterna redan medverkat till att stänga.

Från den svenska industrins sida uttrycks starka önskemål om tydlighet i fråga om energipolitiken. Av den anledningen vore det bra om
socialdemokraternas förnyelsearbete även skulle nå detta område. Och att den linje Sven-Erik Bucht representerar i Haparanda skulle gälla hela landet. För om det finns ett samband mellan att det byggs en anläggning i Simo och nya jobb och god tillväxt gäller ju detta rimligtvis även Sverige. Ifall en eller flera äldre reaktorer kan ersättas av nya med ökad effekt är detta positivt. Att länder som Finland och Sverige tryggar energileveranser för lång tid framåt är dessutom bra för hela Norden.

Låt Bucht visa vägen för S!

Hans Wallmark
Riksdagsledamot (M)
Ledamot av Nordiska rådet